golden gate bridge

drömde att vi chillade på golden gate bridge och att den började vagga och snurra hela varv och vi var tvugna att hålla i oss men att det här var helt normalt, och jag tappade greppet och föll, vilket också var helt normalt.

jag undrar om jag ramla ur sängen eller nått för jag har sjukt ont i ryggen...

+

jag är så himla överlycklig just nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

a day to remember i oktober
red hot chili peppers i oktober
bring me the horizon i november
ASKING ALEXANDRIA I FEBRUARI (+ förband omhkajnfksjdhfkjdfkjsdf)
all time low i februari

jag tror inte ni förstår hur jag nästan spricker av lycka.

Still YDG'n


Fett trist lov så jag tatuerade mig lite :---)



Ööhöalpdfaksdjahjla. eller

MIN FÖRSTA EGNA GIF ÄR GJORD

Detta är en milstolpe i mitt liv. Var glada för min skull.



i didn't say that i'd fight fair


Bästa delen i HP7 pt. 2


Gå på djupet

Har nu snart läst klart en av de absolut bästa böcker jag har läst... Det känns sorgligt... Men författaren har ju retweetat mig, så jag kanske kan be om en uppföljare...

Chillar i le Rome ~



Åker visserligen hem imorgon, men här är en festlig bild på Fontana di Trevi. Najs bajs.

Här ska jag bo




Gilla variationen på inlägg



110704



Peace and Love 2011



Här kommer väl nått halvdant försök på ett P&L inlägg som alla andra har lyckats skriva de senaste timmarna.

Nej, det var inte allt det kanske "skulle" ha varit, för mig. Vi campade inte (vilket jag är otroligt tacksam över). Vi drack inget (vilket jag inte ångrar en sekund, uppenbarligen). Vi var mest bara med oss själva och gjorde det vi kände för (wouldn't have it any other way). Ja, det var kanske inte andras uppfattning av "värt", men det är ju inte riktigt andras uppfattning som räknas.

Festivalandet är nog inte riktigt min grej after all. Det känns som att allt det jag är ointresserad av krävs för att uppleva det där lilla extra. Att älska alla band som kommer. Att älska band man aldrig ens har hört. Att älska att stå i publiken och dö lite. Att älska främlingar. Att älska allt. Det är nog något man måste uppskatta för att känna det där lilla extra, som får folk att återvända år efter år.

Jag kommer nog i framtiden hålla mig till spelningar med banden jag vill se. All Time Low var det bästa som hänt någonsin. Jag ångrar inte en sekund att vi åkte till Peace och såg dem. Inte en enda sekund. Och Erre och jag hade en himla värd vecka, så det var inte heller ovärt. MEN. Som sagt - enskilda spelningar vid olika tillfällen med de band jag vill se mer än något annat i hela världen. Det är nog mer min grej.

Dock är festivaler med alla mina favoritband en annan femma. Warped Tour for example. Heh...

Fortfarande - All Time Low. Det bästa någonsin. Jag tror inte ni förstår. Lost In Stereo längst fram. Sinnessjukt.

Lyssnar på All Time Low och dör lite



kjahkdfhskjdfhasldj