Peace and Love 2011



Här kommer väl nått halvdant försök på ett P&L inlägg som alla andra har lyckats skriva de senaste timmarna.

Nej, det var inte allt det kanske "skulle" ha varit, för mig. Vi campade inte (vilket jag är otroligt tacksam över). Vi drack inget (vilket jag inte ångrar en sekund, uppenbarligen). Vi var mest bara med oss själva och gjorde det vi kände för (wouldn't have it any other way). Ja, det var kanske inte andras uppfattning av "värt", men det är ju inte riktigt andras uppfattning som räknas.

Festivalandet är nog inte riktigt min grej after all. Det känns som att allt det jag är ointresserad av krävs för att uppleva det där lilla extra. Att älska alla band som kommer. Att älska band man aldrig ens har hört. Att älska att stå i publiken och dö lite. Att älska främlingar. Att älska allt. Det är nog något man måste uppskatta för att känna det där lilla extra, som får folk att återvända år efter år.

Jag kommer nog i framtiden hålla mig till spelningar med banden jag vill se. All Time Low var det bästa som hänt någonsin. Jag ångrar inte en sekund att vi åkte till Peace och såg dem. Inte en enda sekund. Och Erre och jag hade en himla värd vecka, så det var inte heller ovärt. MEN. Som sagt - enskilda spelningar vid olika tillfällen med de band jag vill se mer än något annat i hela världen. Det är nog mer min grej.

Dock är festivaler med alla mina favoritband en annan femma. Warped Tour for example. Heh...

Fortfarande - All Time Low. Det bästa någonsin. Jag tror inte ni förstår. Lost In Stereo längst fram. Sinnessjukt.

What

Det här är något av det äckligaste jag har läst i hela mitt liv och jag kan inte fatta att alla försvarar honom. Han är guld värd och deras musik är det bästa som finns. Men det här är inte okej någonstans och alla som försvarar honom och på något sätt kan se logik i det han gjorde är precis lika äckliga. Hade det här hänt någon annan Echelon hade deras liv förmodligen varit helt förstört, men ändå uppmuntrar alla det. Jag går i alla fall inte runt och hoppas att det här händer mig på deras konsert. Is it just me or..?

Och ja det är mycket möjligt att det inte stämmer. Och gör det det inte så var ju det bra. Men samtidigt skulle jag inte bli förvånad om det gjorde det. I don't knowww. Det går väl inte att veta for sure I guessss. KLjsdfakdfljaslf. Ja.

Twin

"Ta för er och hjälp varandra, men lita inte på att nån kommer göra nåt bra för er skull. Den enda som kan fixa er framtid är ni själva. Politik är bullshit, ingen politiker brinner för er, de brinner för sin egen framtid och karriär, tror ni nåt annat är ni mer än lovligt naiva. Att snacka om att "höja kvinnolöner" är också bullshit. Det leder bara till att ni fastnar i låglönejobb, era liv blir som ett fängelse. Fixa skolan, fixa en bra utbildning, se om ert eget hus. Ta betalt! Var djävligt dyra. Tro på er själva, ingen annan kommer att göra det. Skapa er egen framtid och se till att inte bli ekonomiskt beroende av någon annan människa. Kalla er inte feminist!"

- Linda Skugge

Egoboost! Blondinbellas överlevnadsguide för unga tjejer


Egoboost! gav en trevlig lässtund på ett par timmar...

Idag kom Blondinbellas bok hem till oss. Jag har nu läst hela och kan meddela att den var helt okej. Problemet var att boken är till för unga tjejer med problem... Jag personligen hade inte speciellt mycket av de problemen hon tog upp, så jag fick kanske inte så mycket hjälp, men den hjälper säkert de som har dessa problem. Målgruppen är, på papper, unga tjejer i alla åldrar, men boken var mest inriktad på högstadieåldern...

Det var en sak i boken som var väldigt konstig. Hon snackar ju hela tiden om att stå upp för sig själv, vara stark osv. Men sen i ett kapitel snackar hon om att stå emot grupptryck och rökning och sådant, och så skriver hon några tips i slutet. Ett av dem är: "Jag tyckte att det var lättast att ha en förklaring till varför jag inte ville röka [i femman och sexan då hennes klasskamrater erbjöd henne]. Säg som det är eller hitta på en vit lögn."Min farbror dog i lungcancer" eller "Jag har svår astma". Har du en vettig anledning så kommer folk att sluta tjata på dig".

Jaha? Är inte "Nej jag vill inte" en tillräckligt vettig anledning? Varför uppmuntrar hon att ljuga och dölja det faktum att man faktiskt bara inte vill? Visst, det är kanske lättare - men var annars i boken tar hon den lätta vägen ut ur svåra situationer? Jag har aldrig behövt hitta på en fake-anledning till varför jag inte vill röka eller dricka alkohol. Jag vill bara inte. Vettigare blir det inte...

Men overall så var det en trevlig bok och jag rekommenderar den till alla, vare sig ni behöver en "egoboost" eller inte.

A Walk to Remember



Jag har länge funderat på en sak... som jag också funderade på idag när jag kollade på 'A Walk to Remember'... När är man tillräckligt gammal för att börja identifiera sig med alla gamla i filmer? När slutar man identifiera sig själv med de unga huvudpersonerna? Som i A Walk to Remember till exempel, där pappan är ganska arg... När går killar/gubbar över från att tänka att de är coola Landon till att tänka att de är pappan? När kommer jag börja tänka att jag är Landons mamma i filmen istället för att tänka att jag är Jamie? Kommer jag någonsin ändra det?

Det är bara så konstigt... för någon gång måste man ju börja tänka om? Är det när man själv är mamman eller pappan? Men man kan ju samtidigt fortfarande vara den som är ung i filmen, trots att man är... gammal och eller mamma/pappa? Jobbigt i alla fall, för det verkar så tråkigt att tänka att man är någon annan än den som filmen handlar om, haha...

Eminem AKA Slim Shady

Eminem: Yes y No?

Det är inte så många jag känner/vet om som lyssnar på honom. Eller jo, fast inte liksom "bara" på honom (fast vem lyssnar bara på en artist? haha jaja!). Jag tycker att alla hans låtar är ganska lika varandra men ändå inte, fast de är så pass lika varandra att det är lätt att gilla dem allihop! De är så bra! Visst förstår jag om många tycker att det är skit och tycker det är dåligt att han svär så mycket och sjunger om "skit". Men det gäller att "lyssna mellan raderna"! Om man lyssnar på texten och tänker efter så är texterna ganska meningsfulla! Okej, det kan vara svårt att komma förbi svordomarna och språket, men när man väl har gjort det - och accepterar det, så är all musik KANON.

                                                                               

Ett problem är om man spelar musiken högt i sitt rum till exempel, så kanske inte hela huset vill lyssna på hans texter och så, fast i mitt fall så tycker jag att jag får göra det eftersom att i de två (observera TVÅ) rummen brevid spelas elgitarr på högsta volym, så lite får jag också störa! Hur som helst så är låtarna riktigt bra, och jag kan verkligen rekomendera dem. Kanske inte till gamla damer som min mor (haha?), hon kanske inte uppskattar dem, men man vet aldrig! Ge låtarna en chans!

Några av mina favoritlåtar är Beautiful, Hello, 3 AM, Superman och såklart When I'm Gone (första låten ever som jag lärde mig HELT utantill!). På tal om utantill så är det riktigt kul också när man efter några gångers lyssning kan sjunga med! Haha, då känner man sig ganska skillad, eller i alla fall jag, haha! En annan låt som är ganska bra, fast lite läskig är Kim. Det är mycket skrik och så med i den låten, vilket är lite läskigt haha... Och Dr. West! Den låten (om man nu kan kalla det en låt) är jätteläskig! Lyssna på den här under, den är jättekort och det är bara en konversation typ...



Här är några exempel på texter som är ganska kloka/fina på ett skumt sätt/roliga osv:

Låten Mockingbird till Hailie (hans dotter):
And if you ask me to, daddy's gonna buy you a Mocking bird, I'ma give you the world
I'ma buy a diamond ring for you, I'ma sing for you, I'll do anything for you to see you smile
And if that mocking bird don't sing And that ring don't shine, I'ma break that birdies neck
I'll go back to the jeweler who sold it to ya, And make him eat every karat, don't fuck with dad!

Låten Hello:
Excuse me hun, but what is your name, Vivienne? I woke up next to ya naked and uh, did
we um? Of course we did, but didn't I strap a jimmy hun? I'm looking for the torn rapper but
there don't seem to be one No offense baby girl, I don't mean any harm, But disease is something
I'm tryna keep my penis free from.

Låten Superman (rolig del från låten):
[Eminem:]
Ooh yeah girl run that game...

[Eminem As Women:]
Hailie Jade...I love that name,
Love that tattoo...what's that say?
'rot in pieces' aww that's great...

Låten Beautiful:
And to the rest of the world: God gave you shoes to fit you
So put em on and wear them, Be yourself man Be proud of
who you are And even if it sounds corny:
Dont ever let anyone tell you you ain't beautiful

Jag blir bara riktigt irriterad ibland...

Nu sitter jag här, halvägs in i filmen "Stomp the Yard". Har grymt ont i huvudet och halsen och det hjälper inte att det är äckligt varmt här inne...

Jag blev lite inspirerad av ett inlägg om ilska som jag läste för ett tag sen, och hon som skrev det skrev att man inte skulle ta ut sin ilska på vem som helst. Det jag tänkte skriva om har inget med att ta ut sin ilska på oskyldiga att göra, utan jag tänkte bara filosofera lite... Jag har kommit fram till (tror jag?) att jag är ganska arg hela tiden, haha. Speciellt när jag är hemma - annars är det inte så farligt. Och det är inte att jag är hemma, som gör att jag är arg utan det är då jag tänker massor på allt var det kan vara (ingen vet vad det är riktigt) och jag blir så arg hela tiden! Och det är så irriterade för jag hatar att vara irriterad hela tiden och ja - vet inte riktigt vad det är, men jobbigt är det. Jag har heller inga problem på att ta ut min ilska på folk, fast samtisigt gör jag inte det om de inte "förtjänar" det haha - alltså om ilskan har med dem att göra, tror jag. Jag vet bara inte... Fast om någon säger något eller gör något som är lite irriterande eller dumt eller jobbigt så kan det bli ganska "uppblåst" vilket leder till att det blir skitjobbigt och asirriterande osv. Det är som en ond cirkel på något sätt och jag orkar inte med det. Brukar ni någonsin känna så eller är det bara jag?



Hur som helst hoppas jag att irritationen jag känner hela tiden går över när skolan börjar igen... Det tror jag att den gör... Hm. Hur som helst så vet jag inte riktigt vad jag ska göra nu. Orkar inte riktigt kolla på film längre men kanske gör det ändå. Vi får se... Jag tror jag ska ta och lyssna på Mika's nya låt nu, vet inte riktigt vad den heter med någon tipsade om den så ja.

Kiss&kram

De amerikanska divorna vs. de svenska småflickorna!

Nu ska jag jämföra lite ungdomar här i bloggen! Det kommer bli (som bilden säger), amerikanska tonårsflickor vs. svenska brudar. Nu kommer jag då skriva utifrån mina egna erfarenheter, fast det finns väl inga rätt eller fel i denna jämförelse, så det är väl bara att köra på!


Ansiktena är utsuddade p.g.a att jag kanske känner några av dem på bilderna och vill inte att de ska blir arga OM de skulle se detta (inte för att de skulle fatta vad jag skriver, hahaha!).

Så, jag börjar med svenska då, eftersom att jag inte har speciellt mycket att säga där: det finns många olika sorters tonårstjejer, men nu kommer jag dra de flesta under en kam (även om jag är medveten om att det är en ganska liten grupp jag snackar om!). Svenska tonåringar (tjejer) ser ganska oinbjudande och otrevliga ut. De kanske är roliga, men vad gör de egentligen med sina liv? Många festar och dricker när de är typ 13 år gamla, vilket man kan tycka vad man vill om men jag tycker inte der är sååå himla coolt. För det mesta har jag inte så mycket emot svenska tjejers kläder, för så hemska är de inte! Men sminkningen och håret och allt vad det är! Jag fattar inte vart idomin-stilen kom ifrån? Gör det att läpparna ser större ut? NEJ. Gör det att man ser ut som en orange bäver? JA. Själv umgås jag inte med dessa sorters tjejer, så så mycket mer kan jag inte säga, fast första intryck av dem är ingen höjdare!

Sen kommer vi till de amerikanska tjejerna. Eftersom att jag är släkt med en av drottningarna i gänget som jag har vart i närheten av, så är det klart att alla tjejerna behandlar mig som royalty (speciellt med tanke på att jag är svensk!) med! Så jag kan inte riktigt säga hur de beter sig mot allmänheten men jag har en uppfattning i alla fall. Dessa tjejer är nästan overkliga. De är bortskämda och kan inte betee sig som folk - i alla fall när deras föräldrar är med! När man är med dem utan vuxna i närheten är de helt okej, snälla tjejer! Fast så fort deras mammor (papporna håller sig därifrån!) är i närheten så kan en liten sak som "Kan jag få mobilladdaren" bli ett så stort bråk att JAG vill börjar grina för att det är så hemskt att sitta och lyssna på! En annan sak som är helt annorlunda från i sverige, är att deras borsskick är hemskt! De har knäna uppe under hakan när de äter, de äter med fingrarna (tills de blir tillsagda, då tar de upp gaffeln, rycker av en bit av vad det nu är de äter med fingrarna, sätter på det på gaffeln och stoppar det i munnen), och tuggar mycket ljudligt, och tro mig - det är ingen synfoni. Kläderna ska vi inte ens tala om! De bryr sig verkligen inte hur de ser ut när de knallar runt i stan där de bor! Visst, när de fixar sig kan de bli ursnygga allihop - men när de inte bryr sig, tro mig, då bryr de sig INTE!

Hur som så kan jag inte riktigt sammanfatta detta eftersom att jag har spenderat mer tid med amerikanska brudar än svenska, fast jag kan nästan lätt säga att amerikanska tjejer är mycket mer aggressiva när svenska och man gör rätt i att hålla sig borta från dem. Svenska tjejer däremot kan vara helt okej när det gäller hyffs och uppförande i allmänhet... Några likheter jag hittade var nog att tjejer är tjejer, oftast handlar deras konversationer om andra tjejer eller killar - d.v.s antigen snackar de skit eller så snackar de om vem de är kära i just denna dag, så på så sätt är de ganska lika varandra, men: ingen är perfekt och det kan man inte förvänta sig heller. Detta är bara en liten jämförelse av vad jag har upptäckt när jag funderat på skillnader och likheter...

Kiss&kram

Mitt superinlägg om SJÄLVFÖRTROENDE BOOSTS!

Nu har jag funderat på detta inlägg som ska handla om självförtroende i ungefär två dagar och jag har kommit fram till vad jag ska skriva, haha.

Mitt självförtroende ska jag inte riktigt gå in på, utan jag ska bara berätta hur jag tänker för att öka mitt självförtroende just nu! Det handlar mest om utseende och så, fast ändå inte på något sätt. För att öka mitt självförtroende när jag tänker att allt är bajs (haha?) så tänker jag att "alla ser konstiga ut och är inte supersnygga under sin ungdom! alla som är supersnygga som gamla såg oftast ganska skumma ut som barn!" haha - och så är det ju nästan! Visst, många som är snygga som vuxna var ju gulliga barn med men i alla fall...

Om jag bara ser tillbaka för ungefär ett år sen så är jag överlycklig när jag tänker hur mycket jag har utvecklats på alla sätt. För typ två år sen så såg jag ut som en jag vet inte vad (bilder finns under kategorin "Jag, Familj & Vänner"). Så när jag jämför mig själv för några år sen och nu så får jag alltid en självförtroendekick! Haha - så det är ett tips för att få bättre självfrörtroende för stunden: kolla tillbaka på gamla bilder. Visst, var du skitsnygg när du var liten men inte ser så bra ut nu så ska du inte göra det - då finns det andra sätt att ta tag i sitt självförtroende.


Visst, frisyren gör stor skillnad också - men jag har ändå förändrats ganska mycket på ett år! Och jag gillar det - det är så roligt, haha!

Jag är i alla fall inte särskilt gammal än (snart 16! Haha) - så jag hinner nog utvecklas en hel del till. Jag har ingen brådska med att växa upp eller bli gammal, fast jag ser fram emot det ändå! Sen kan ju detta tankesätt få motsatta verkan också som ändå är helt okej! Såhär tänker jag då: Tyra Banks till exempel, hon såg ju verkligen jättekonstig ut när hon var liten! Då tänker jag ibland att jag kanske inte ser konstig ut nog för att bli riktig snygg som vuxen! HAHA! Fast - den tanken försvinner ganska fort ^^.

Jaja - sammanfattningen är alltså att man ska njuta av att se lite skum ut när man är ung för oftast växer man ifrån det. Visst - mycket kan ha att göra med att man accepterar sig själv och blir nöjdare med sig själv ju äldre man blir och inte att man ändras så mycket, men det är ju bara possitivt!

Kiss&kram